Förvirrad torsdagsabbe

Hoppsan, inget bloggande igår. Fanns aldrig ngt bra tillfälle. Torsdagar åker jag till showskolan tidigt på morgonen för att jobba med admin hela dagen för att på kvällen hålla dans- och akrolektioner. Kontoret jag sitter i har inga fönster, så vid halv fyra då jag satt mobilen på larm för att jag måste iväg och köpa ngt att äta, så brukar jag vara ganska förvirrad. Vet inte om det är dag eller kväll, ljust eller mörkt, vem jag är eller vem jag inte är osv… Så när jag kommer ut från kontoret och går i centrumet så brukar jag nog se lite lagom byfåneaktig ut. Är bara så lycklig att se folk då att jag nästan går fram och klämmer lite på dem för att se om de är riktiga.

Det märkliga är efter att dagen är slut och jag haft alla elever (och föräldrar) så vill jag inget hellre än att slippa se människor på ett tag…

Blev barnfri igår och över helgen. Tänkte åka hem och vara själv, men av ngn konstig anledning när jag svänger in på min väg så svänger även en saab in på den. Och den saaben åker hela vägen upp till mitt hus. Mange Banan alltså. Är det inte konstigt? Den mannen, som jag tidigare berättat, kan komma dagar försent till möten, i bästa fall kommer han bara en timme försent. Men de gånger då vi inte bestämt ngt så ”råkar” han ofta komma exakt samtidigt hem till mig. Undrar om han drivs av lusten att irritera mig. Men det var rätt trevligt ändå. Jag kom hem, fodrade djur, plockade undan och precis när vi lagt oss och skulle kolla på en film så somnade jag. Som vanligt. Annars kan jag ligga sömnlös i timmar, men bara jag vet att vi ska titta på film så brukar jag somna till trailern. Jag kanske också drivs av lusten att irritera Mange…

Jag gör slut med Facebook

Jag har slutat vara på Facebook. Hann bara vara där ett par månader, men nu har jag bestämt mig för att det är ute att vara där. Och jag vill vara inne.

Elaka tungor i min bekantskapskrets tror att det är för att jag bara fixade ihop 17 kompisar där. Varav två är systerbarn, några är elever och några till känner jag bara ytligt genom ngn annan.

Själv hävdar jag att det beror på att att jag är i fel generation. Min generation håller inte till på såna här siter, och använder inte datorn på det sättet. Och jag får självklart medhåll av andra i min generation.

Och jag bryr mig inte det minsta om att alla andra jag känner som är på facebook sitter med flera hundra kompisar. Jag satsar på kvalitet. Så de kan sitta där och räkna sina otaliga vänner varje dag. Pfft.

007

bond.jpg

Idag har jag suttit på showskolan och jobbat sen halv nio. Lärarmöte där på kvällen, och sen iväg och handlade till Pemps party på lördag. Kom hem vid halv elva ikväll. Längtade hem för att njuta av ensamheten. Och nu ligger jag här och längtar lite efter barnen…

Imorgon ska jag planera hennes party och handla in allt. Har hyrt en lokal som hör till kyrkan här i ”byn”, vet att en klasskompis till henne har haft fest där förut. Hämtade nyckeln idag och åkte dit och kollade nu ikväll. Jag har tidigare berättat att temat för den här festen är James Bond. Vi ska ha musikvideos på väggen, casino och lite andra tunga saker.

Nu när jag har sett lokalen så känns det lite knasigt. Den är i högsta grad kristet influerad och det ligger biblar överallt samt sitter jesubilder och bibliska citat på väggarna. Käns som att det kan bli svårt att få till Bondstuk där, samt att ha ett casino i kyrkans lokaler kanske inte var det allra smartaste. :) Jag kommer nog aldrig till himlen…

Bagarbarn

Idag har jag suttit och ringt till dansskolor som har Tiodans. Är inte det märkligt? Det här ordspråket om att Bagarens barn gillar inte bröd stämmer så himla bra. T ex så gillar alla tjejer i ungarnas skola hästar och de vill inget hellre än att ha egen häst. Mina ungar är helt ointresserade. Samma sak med dansen känns det som nu. Vi har nästan alla dansstilar på vår showskola förutom just Tiodans. Och nu så är det det som Pemps absolut ska börja på.

Nu ska jag gå ner och laga mat. Finns det verkligen ingen kock som gärna lagar mat varje dag som vill ha mig? Jag tycker det är så dödligt tråkigt att laga vardagsmat. Men får väl ta mig i kragen nu och gå ner…