Känslomässig inkontinens igen

Idag har jag varit med Pemps och sett Sound of Music på Göta Lejon. Fullt med folk. Alltså, jag har sett sound of music på tv ett antal gånger, samt att min syrra lyssnade mkt på den skivan när vi var små. Så ingenting var oväntat för mig.

Men p g a min känslomässiga inkontinens så börjar jag gråta redan när nunnorna sjunger i absoluta första scenen. Sen när lilla klämkäcka Pernilla springer omkring i ”bergen” i nästa scen och sjunger den låten som jag egentligen inte står ut med så skvalar det verkligen om mig. Pemps skämdes. Ni kan tänka er hur det blev sen när äntligen Tommy Nilsson öppnar munnen…

Hej mormor och morfar.

Hästarna var kvar i hagen i morse. Men nu kom jag just på att jag aldrig kollade stängslena. Alltid ngt som gör att jag kan vara lite orolig. Pemps kom upp vid tvåtiden i natt och kunde inte sova för att det lät så mkt när det blåste. För säkerthets skull så kom Trubbel också upp, han brukar gå upp och kissa. När han såg att Pemps sov hos mig så skulle han ju också. Och om det ngt de vet är att deras mamma är mkt mkt lätt att argumentera ner när hon är trött. Så vi låg som sardiner. Vad är det med ungar som gör att ju trängre och varmare, desto bättre sover de? Jag sov inte i vilket fall.

Idag har varit en soft dag. Har jobbat hemifrån och haft en skön fredagsmyskväll med barnen.

Jag skulle fika med min mamma och pappa idag också. Och där man parkerar bilen ligger det en kyrkogård där min mormor och morfar ligger. Jag har nog inte varit på den på minst tio år, men tänkte jag skulle gå in och morsa när jag ändå var där. Så jag gick åt det hållet jag trodde det var. Har ni tänkt på hur likt det ser ut överallt på en kyrkogård? Det här är ingen stor kyrkogård, men ändå så hittade inte graven. Samtidigt så skulle det vara en begravning där, och sällskapet stod utanför kapellet. De stod i klump och tittade mot dörren på kapellet hela tiden som om de var koncentrerade. Efter tionde varvet som jag gick förbi dem så stod alla med ansiktet vänt mot mitt håll. Antingen så var de oroliga för att jag var en förvirrad galning, eller så bettade de om ifall jag skulle hitta graven eller inte.

Jag hittade den. Kände mig lite fånig när jag stod där och tittade på gravstenen, så jag hejade bara lite och sen gick jag. Funderar på att göra en karta till nästa gång jag ska dit. Gps kanske funkar?

Fikade som sagt med mina föräldrar. Händer ju inte ofta direkt. Men det var mysigt att sitta inklämd mellan sina föräldrar. Det konstiga är att hur gammal man än verkar vara så regredierar man direkt till samma person som man var när man bodde hemma. Jag blir oerhört barnslig och lite provokativ med mina föräldrar. Det sägs ju att man inte blir vuxen för ens föräldrar är borta. Jag hoppas verkligen att jag får vara barnslig och ovuxen väldigt väldigt länge till. Älskar mina föräldrar deeply.

Vilket arsel

rumoan.jpg

Det här en bild på mitt ryggslut… Man ser vad jag har för mönster på mitt överkast. Tror jag måste byta överkast med snyggare mönster, gillar inte att det ser ut som snöstjärnor på rumpan, passar liksom inte nu när julen är slut. Det konstiga är bara att mönstret kom direkt på huden, för jag låg ju inte mer än ngn minut på sängen… ;o)

Utlämnad

Kvällen igår ägnades åt att flytta över filer från min dator till Mange Banans med tanke på att min dator är på väg att krascha. Höll på med det fram till halv fyra i morse, då hade vi sugit över allt på hans dator. Sen skulle vi fortsätta idag med att flytta över från hans dator till en gammal dator som jag har. Så jag var utan dator hela kvällen igår, faktiskt ganska jobbigt.

Idag så började vi istället med att dra om telefonledningar och flytta jack. Och plötsligt var klockan innebandydags för Mange (som han kom försent till såklart). Och så åkte han. Med alla mina dokument på sin dator. Såsom dagbok, manus och en massa andra hemligheter.

Så om ni inte ser mig här igen, så har jag emigrerat och bytt identitet.