Det tyckte jag var fint. :)
Bloggstrejk
februari 15, 2008 vid 11:22 (Kärlek, Okategoriserade)
Jaha. Nu har jag inte bloggat på två dagar. Hade väntat mig samma reaktioner som Magnus Uggla fick när han la ner bloggandet. Med tusentals kommentarer om att jag inte får sluta. Men en enda ynka kommentar har jag fått. Som var sur dessutom. Inte fick väl Uggla sura kommentarer? Nejdå, alla tackade honom bara för tiden som varit och hur mkt han gett dem. Orättvist tycker jag.
Ska väl svara surisen i vilket fall om varför jag inte bloggat. Svaret är enkelt. Har inte haft lust. Har inte haft tid. Har inte haft ngt att skriva om direkt. För om jag ska försöka hålla att inte skriva så mkt om ungarna och djuren så blir det inte så mkt annat. :) Igår var det ju torsdag, då är jag på showskolan från halv nio på morgonen till nio på kvällen. Och det är faktiskt inte så mkt att blogga om. Eller jo, det är det kanske, men hade tänkt lämna eleverna utanför det här.
Alla hjärtans dag var det igår som jag tror alla märkte. Eller alla stjärtars dag, som det allmänt heter hemma hos oss.
När jag var i ett köpcentrum så var det kö ut från blomsterbutiken, och alla var män. Blev lite öm i hjärtat då. Undrar lite dock om det bara är killarna som gör ngt för tjejerna? Jag hade i vilket fall köpt lite choklad och kort till ungarna, samt en blomma till mamma och pappa. Så jag får med beröm godkänt. Hade t o m köpt ett stort chokladhjärta till Mange Banan. Men det fick han inte. Det åt jag upp själv igår kväll. Gott var det också! :) Det jag fick igår var kort från barnen, choklad från mams och paps. That´s it. Inga buketter från hemliga beundrare. Inte ens ngn från en väldigt känd beundrare. Som man tycker borde gett mig en!
Hade nöjt mig med en sån här enkel bukett…
Jag är så sugen…
februari 8, 2008 vid 23:30 (Kärlek, mat)
Ser inte de här minibakelserna helt underbara ut? När jag var i Paris i höstas så köpte vi en kartong med såna här som vi skulle festa på. Och det syns inte här hur vackra de var, det var guld på dem och andra finesser. Men man borde egentligen bara tittat på dem. För så goda var de inte.
Så är det oftast med svenska bakelser för mig också. Jag älskar att titta på bakelser, och beställer gärna en när jag går ut och fikar. Efter en fjärdedel så blir jag nästan alltid äcklad och det börjar klia i halsen m m. Men tror ni jag lär mig? Nejdå, nästa gång jag fikar beställer jag gladeligen en vacker bakelse igen. Man skulle kunna kalla mig korkad faktiskt…
Jag har en ny 23-årig pojkvän
januari 22, 2008 vid 17:47 (Kärlek, Skojsans, Åldersnoja)
Tags: dejtingsajt, pojkvän
Idag var jag på lunch med en kollega. Han är singel och dejtar typ hela tiden. Finns nog ingen dejtingsajt som han inte är med på, samt han får sms hela tiden. Det är en snygg och trevlig kille, så han har inget svårt att få tjejer intresserade. Men han letar vidare…
Idag så ringde det på hans mobil när vi satt och åt. Han hinner bara säga sitt namn, sen får han världens utskällning av en tjej. Jag försökte verkligen inte lyssna, men tror hela restaurangen hörde henne också. Tydligen hade han varit på dejt med den här tjejen igår och han hade sagt redan innan efterrätten att det inte var någon idé att fortsätta. Och så hade han rest sig upp och gått. Och tydligen stängt av sin mobil…
Men nu ringde hon alltså, och han blev väldigt stressad. Så stressad att han avbryter henne och säger att han träffat en tjej som han blivit dödsförälskad i och därför inte kunde fortsätta dejten igår. Och att han var och åt lunch med henne nu. Tjejen i luren tror honom såklart inte (vilket tyder på att hon faktiskt var för smart för honom) och ber att få prata med hans nya tjej. Blixtsnabbt skickar han över mobilen till mig och jag hinner inte tänka klart utan jag säger ”hallå”. Och tjejen frågar mig om det är jag som är hans nya flickvän. Och jag säger ngt i stil med ”huh”.
Här måste jag berätta att min kollega är ca 23 år och tjejen i luren lät som 18. Och jag är ju något äldre liksom. Så hon frågar hur länge vi har träffats, och jag svarar att jag inte vet det. Samtidigt viftar kollegan hysteriskt med händerna och försöker visa både att han gör vad som helst för mig om jag ställer upp på det här samt att han cuttar halsen av mig om jag inte gör det.
Nästa fråga blir om jag är kär i honom, och jag svarar ”njäe, inte riktigt än”. Sen är hon lite tyst en stund och så kommer självklart frågan; ”Hur gammal är du egentligen, du låter äldre än honom?” Lite irriterad över att jag inte lät lika ung som min kollega svarar jag; ”Jag är 58″. Då ser jag hur kollegan bara sjunker ner på sin stol med tom blick och liksom ger upp. Tjejen svarar ngt i stil med; ”Patetiskt, det här ska jag berätta för våra kompisar”.
Han var inte jätteglad efteråt min kollega. Inte jag heller. Fick nyligen ett sms från honom där han frågade om jag faktiskt är 58 år. Jag svarade att jag krävde en dejt nu som betalning för mitt mentala lidande. Det har varit knäpptyst från honom sen jag skickade det. Haha.
Han med gröna lastbilen
januari 21, 2008 vid 19:30 (Kärlek, Skojsans)
Tags: trekammarbrunn
Jag lagade Spaghetti Carbonara. Men utan äggula då äggen var slut. Och med väldigt lite bacon. Det kanske bara får kallas Spaghetti Carb då??
Nyss ringde telefonen från ett nummer jag inte kände igen. När jag svarar så säger en killröst; ”Hej, hör du vem det är?”. Jag chansade på ett tjugotal namn med bara ”nej” som resultat. Kände att mitt leende höll på att stelna så jag sa lite irriterat till slut att han kanske borde säga vem det var eller ge mig ngn ledtråd kanske. Då sa han att vi lärde känna varandra för typ 10 år sen. Så jag rabblade desperat upp lite till killnamn (bara tog lite namn ur luften). Killen blir bara mer och mer entusiastisk och det smittar av sig lite på mig, för nu har jag tappat all form av verklighetskontakt och börjar tro att det är en superhunk som avgudade mig för 10 år sen och som jag av ngn anledning dissade…
Till slut kan han inte hålla sig utan utbrister; ”DET ÄR JU JAG, BJÖRNE”!!! Jag blir alldeles tyst och kan bara komma ihåg en enda Björne som jag var tillsammans med ngn månad när jag var 19. Och det kändes inte så troligt att han skulle söka upp mig nu. När jag tänker efter så tror jag inte han skulle vilja söka upp mig för ngt i hela världen. Men det är en annan historia.
Björne låter lite irriterad när jag säger att jag inte är helt säker, och eftersom jag håller kvar vid hoppet om att han är den där bortglömda superhunken så frågar jag istället hur han ser ut. Istället för att svara på det så skriker han ut; ”Det är ju jag, Björne, som brukar tömma din trekammarbrunn”! Sen minns jag inget mer, allt blev bara mörkt.
Älgfixering
januari 21, 2008 vid 17:15 (Djur, Kärlek, Skojsans)
Tags: älgar, brandmän, panik
Jag vill ha en älg. Tittar på ett program på animal planet som handlar om moderslösa älgar. Så nu vill jag byta ut hästarna mot älgar. Fast de kanske äter mer? Har visserligen Pempa som ser ut som en älgkalv med sina lååånga sytrådssmala lite kobenta (älgbenta?) ben, men det känns ändå inte som samma sak.
För två år sen så krockade jag och Mange Banan med två älgar. Det var väldigt läskigt och efter det så har jag blivit lite älgfixerad. Köper block med älgar på, kuddar, en penna med älghuvud på osv. Det har nog varit mitt sätt att bearbeta det på. Ingen av oss blev allvarligt skadad i vilket fall. Mange Banan hävdar envist att han var helt lugn när det hände och att han var helt sansad efteråt när räddningspersonalen var där. Hahahahahaha.
När bilen hade stannat efter krocken så satt vi båda och panikskrek bara rakt ut. Och han skrek minst lika mkt som jag. Han erkänner att han skrek lite men att det var jag som började och att han gjorde det bara för att jag stressade honom. Jo, tjena. Därefter så dyker brandkåren, ambulanser, älgjägare upp. Och det är då han är lugn och sansad. Genom att hålla fast i varje människa han ser och med uppspärrade ögon babbla i 190 om det som hänt. Om och om igen. Och med varje människa flera gånger dessutom. Tror inte han blinkade en enda gång under den här timmen.
När räddningspersonalen frågade honom om han ville sätta sig i brandbilen och lugna ner sig så fortsatte han stirra och spruta ur sig ord om varför han inte behövde lugna ner sig eftersom det var jag som var den som behövde hjälp. Tilläggas ska att jag stod helt stilla med en nackkrage och bara tittade på allt som hände. Såg nog inte speciellt hysterisk ut. Iakttog Mange i detalj eftersom jag var så fascinerad över hur han flög fram och tillbaka samtidigt som han spottade lite glas ur munnen. Att inte älgjägaren som hade lugnande sprutor till älgen med sig bara råkade trycka in en i Mange när han gick förbi är märkligt. Jag har fnissat och hånat honom några gånger för mycket om det här, så vi pratar aldrig om det längre.
Måste dock tillägga att han brydde sig nog mest om mig ändå efter vi hade krockat, det kan jag inte klaga något på.
Vi har ett minne av vår krock, för bara några veckor efter vi krockat så satt det varning för älg-skyltar uppe på den platsen. Vet inte om man kan vara stolt över det, men lite är jag nog.
Mange läser för övrigt inte min blogg. Säger han. Så om han inte kommenterar det här inom några dagar är jag beredd att tro honom. För läser han det kommer han ALDRIG kunna hålla sig från att bli arg över mitt påhopp. Hehe.
I
Massage på gång…
januari 19, 2008 vid 18:20 (Kärlek)
Tags: försent, massage
Idag skulle Mange Banan komma hit. Igår så sa jag att jag ville att han skulle komma hit på dagen, vilket han tyckte var bra. Han ringde och väckte mig vid halv elva i morse vilket jag tyckte var jättebra, för det innebar att han faktiskt var på gång.
Kan absolut inte finnas ngn sämre än honom på att komma i tid. Han skulle i vilket fall bara plocka ihop sina saker och åka sen. Nu ringde han från bilen och frågade om vi skulle äta middag. Irriterad som jag är över att det tog åtta timmar att plocka ihop sakerna så sa jag nej. Han ska få titta på när vi äter middag sen…
Enda fördelen med när han kommer försent är att han jobbar lite för att jag inte ska vara sur. Så det är ganska enkelt de kvällarna att få lite fotmassage. Så det får jag ganska ofta alltså…
