mars 10, 2008 vid 20:01 (Blaj, Skojsans, Åldersnoja)
Jag ska ta BE-körkort. Dvs körkort för tungt släp. Jag kör ju mkt hästsläp och har en stor tung bil. Det innebär att jag kör olovligt med mitt nuvarande körkort och har så gjort länge. Och lika länge har jag tänkt att jag ska ta det där jäkla körkortet ngn gång så jag slipper oroa mig. Och nu är jag nog närmare än ngnsin. Är nästan på väg att skicka in körkortstillståndet. Men det känns lite surt, det kommer kosta mig över 2000 kr bara att försöka ta det. Och jag kör ju släp så himla bra, så det känns liksom lite onödigt. :)
Idag var jag i vilket fall och gjorde ett synprov som man måste skicka med ansökan för körkortstillstånd. Känns också onödigt. Att åka iväg och få konstaterat på papper att jag är halvblind. Jag är faktiskt otroligt närsynt. Jag ser inte marken utan glasögon/linser. Numera använder jag dygnslinser, vilket är underbart. Men innan dess så var jag beroende av att glasögonen aldrig flyttades, för om ngn flyttade på dem så gick jag som en dammsugare och letade efter dem. Mitt ex flyttade på dem ngn gång när han var förbannad på mig. Rätt smart, för jag fick ju ägna flera timmar åt att känna igenom hemmet efter dem sen.
Optikern idag var bland det klämkäckaste jag varit med om. Och jag gick direkt in i min nästan lika klämkäcka personlighet. Hade någon betygsatt oss i töntighet så hade vi scorat fullt. Lätt. När hon gjorde synfältstestet så sätter man ju pannan mot en grej och sen lyser lampor ute till hö och vä och man ska säga vilket det var. Det var lite ojämnt, för hon körde mkt på vänstersidan, men nästan inget på hö. Tills hon kommer på att mitt hår ligger för mina ögon lite på höger sida så jag såg inget alls åt det hållet. Vi skrattar hysteriskt åt det ett bra tag (och vad var roligt egentligen???). När vi skrattat klart åt det så säger jag; ”Ja, det borde egentligen vara lag att ha diadem på när man kör bil så man inte missar ngt åt sidorna”. Då tog optikern skrattandet till en annan nivå och töntskrattade ännu mer. Som tur var så var jag klar och kunde gå hem. Blir lite rädd över att jag kommer bli tönt på heltid om några år.
Kommentera
mars 6, 2008 vid 22:51 (Blaj)
(Jodå. Fuskknappen är tillåten vid sånt här tillfälle.)
1 kommentar
mars 2, 2008 vid 23:13 (Barn, Blaj, Hemmet)
Tags: byrå, hårfärg, IKEA
I natt sov jag fyra timmar. Drömde om en vampyr som var kär i mig (inte besvarat) samt att jag satt upp till halv fyra. Så här i efterhand så känns det ju inte som en jättesmart idé. Och om jag ska vara ärlig så gjorde det inte det då heller. Men var ”tvungen” att göra vissa saker. Som att läsa ut en bok. Som jag precis hade börjat på. Osv.
Idag är jag alltså trött. Dagen har gått åt till att rensa ut en byrå som jag haft i sovrummet och som min dotter ville ha i sitt rum. Den byrån verkar det som att jag från förra villan bara tejpade igen och flyttade med mig. För det var saker som var typ 15 år gamla i den. Och typ inget från de senaste elva åren. Många kärleksbrev till och från mina barns pappa och dåvarande man. Kändes märkligt att läsa, tänk att jag ens har känt sådär ngn gång. Min supermega slarviga dotter gillar en sak. Och det är att rensa mina saker. Och troligen beror inte detta beteende på ngn form av ordningssinne, nej anledningen är snarare att hon tror att hon ska hitta roliga saker som hon kan sno mig på. Som typ smycken eller skor.
Efter det åkte vi till Jakan C och köpte en jacka till Trubbel och hårtoning till Pemps. Hon vill bli rödhårig nu. Och tänka sig. Jag är rödhårig nu, jag tror visst att Pemps avgudar mamsen. :) Blev bra, men vi ser lite fåniga ut. Vi har exakt samma knalliga röda färg nu.
Efter det så åkte vi och köpte en byrå till. Jag ska ha tre likadana på rad, och jag hade bara två. Jag får lite ångest av att köpa saker begagnat och aldrig tror jag ens det hänt att jag sålt något själv. Vet inte vad det är, men det är det där att åka hem till främmande människor och liksom få veta vem som haft de sakerna man själva ska ha sen. Jag beundrar verkligen folk som handlar ekonomiskt och som själva säljer saker. Men efter att försökt få ihop den här jävla IKEA-byrån så tänker jag fan i mig också börja handla begagnat. Vilken grej att få en möbel som faktiskt ser ok ut till ett billigare pris och framförallt FÄRDIGMONTERAD! Och jag är inte ens ohändig eller oteknisk. Men idag var jag så desperat att jag t o m vid ett svagt tillfälle var inne på att skaffa mig sambo. Då förstår ni hur illa det var…
J*vla j*vla Malm-byrå.
Kommentera
februari 27, 2008 vid 1:05 (Blaj, barnfri, mat)
Idag var jag ute och åt med en kompis jag inte träffat på fyra år. Åt på Tures och båda tog samma kötträtt. Maten var fantastiskt god och köttet bara smälte i munnen. Vi sa massor av gånger till varandra att oxfilén var så otroligt god. När vi ska betala så säger vi det till servitrisen också. Som upplyser oss om att det var lamm vi hade ätit. Vilka finsmakare vi är…
Kommentera
februari 27, 2008 vid 1:02 (Blaj)
Tags: tofflor
Idag var mina tofflor ute på ett äventyr. Många många gånger har jag åkt iväg till affären i tofflor, utan att det varit med mening såklart. Och de flesta gånger har jag vänt, men några ggr har jag gått och handlat i tofflorna då det ändå varit sommar.
Men idag hände det som jag väntat på. Jag åkte till affären, och kom hela vägen in i affären innan jag upptäckte det. Faktiskt ganska pinsamt. Just för att det är kallt ute, och min övriga klädsel bestod av tjock parkas och stor halsduk. Och sen de vita små tofflorna längst ner. Handlade snabbt. Försökte fnissa lite och förklara för några andra ointresserade i kassan. Och som mina små älsklingar såg ut när jag kom hem. Filtytan under var nästan borta. Jag skäms.
Mina älsklingar…
Kommentera
februari 22, 2008 vid 0:11 (Blaj, Kärlek, Okategoriserade, barnfri)
Tags: Mange
Undrar hur många blogginlägg som har den titeln. Tror inte jag är unik i vilket fall. Egentligen är det inte fredag idag, utan det är tisdag. Men hittade just en fuskarknapp där man kan ändra på datumet. Så då kan jag inte låta bli. Mitt minne sträcker sig dock bara typ tre dagar i tiden, så jag får nog hitta på lite om fredagen…
Barnfri är jag. Och ensam hemma. Mange Banan ylade något om att han hade vinterkräksjukan. Så då fick han inte komma. Å andra sidan så har Mange ofta de mest mystiska symptomen. Och det är väldigt sällan har är symptomfri överhuvudtaget. Och han har alltid teorier runt sina symptom. Som typ när han har ont i magen (för att han ätit hur mkt skit som helst) då kan han säga; ”Jo, jag har ont i magen. Och det beror på att jag sovit lite för lite, jag behöver sova sju timmar utan att bli avbruten och i natt blev jag avbruten en gång, samt att jag brukar få ont i magen då jag tränar innebandy dagen innan…” Osv i all evighet.
Men hur som helst, jag bunkrade upp med lite ost och kex bl a som jag köpt till Mange och mig och satte mig för att kolla på Let´s Dance. Hur mkt jag än längtar efter att vara själv, så måste jag ju erkänna att det är roligare att kolla på tv med ngn annan så man kan kommentera det. Och kexen och det var gott, men det är ju inte alls samma sak. Skulle aldrig i livet erkänna det för honom, men det var nästan så att jag saknade honom.
Om Mange mår bättre imorgon så ska han komma till mig vid halv elva på fm. Hahahaha. Som jag nämt förut, man får vara glad om han dyker upp samma dygn.
Kommentera
februari 20, 2008 vid 10:20 (Blaj, Funderingar, Okategoriserade)
Man kanske ska bestämma sig om det är vinter eller vår nu. Jag tror jag ska ställa in den i vinterförrådet faktiskt, så blir det vår nu.
Kommentera
februari 10, 2008 vid 21:13 (Blaj)
Tags: Melodifestivalen
Det gick inte att blogga igår. Inte efter att Christer Sjögren gick vidare till finalen i melodifestivalen. Jag tappade helt livslusten.
Men det är lite samma sak varje år det är melodifestival som när snön kommer varje år. Man blir lika förvånad varje år över hur konstig musiksmak alltför många har resp hur dåligt många kör bil eftersom de kör av vägen så fort det blir snö. Men nu har jag förberett mig inför nästa års melodifestival, har lagt in i min mobil i februari nästa år att jag ska vara förberedd på att fel låtar går vidare. Får se om det hjälper…
Kommentera
februari 8, 2008 vid 10:51 (Blaj, Kärlek, barnfri, jobb, showskolan)
Hoppsan, inget bloggande igår. Fanns aldrig ngt bra tillfälle. Torsdagar åker jag till showskolan tidigt på morgonen för att jobba med admin hela dagen för att på kvällen hålla dans- och akrolektioner. Kontoret jag sitter i har inga fönster, så vid halv fyra då jag satt mobilen på larm för att jag måste iväg och köpa ngt att äta, så brukar jag vara ganska förvirrad. Vet inte om det är dag eller kväll, ljust eller mörkt, vem jag är eller vem jag inte är osv… Så när jag kommer ut från kontoret och går i centrumet så brukar jag nog se lite lagom byfåneaktig ut. Är bara så lycklig att se folk då att jag nästan går fram och klämmer lite på dem för att se om de är riktiga.
Det märkliga är efter att dagen är slut och jag haft alla elever (och föräldrar) så vill jag inget hellre än att slippa se människor på ett tag…
Blev barnfri igår och över helgen. Tänkte åka hem och vara själv, men av ngn konstig anledning när jag svänger in på min väg så svänger även en saab in på den. Och den saaben åker hela vägen upp till mitt hus. Mange Banan alltså. Är det inte konstigt? Den mannen, som jag tidigare berättat, kan komma dagar försent till möten, i bästa fall kommer han bara en timme försent. Men de gånger då vi inte bestämt ngt så ”råkar” han ofta komma exakt samtidigt hem till mig. Undrar om han drivs av lusten att irritera mig. Men det var rätt trevligt ändå. Jag kom hem, fodrade djur, plockade undan och precis när vi lagt oss och skulle kolla på en film så somnade jag. Som vanligt. Annars kan jag ligga sömnlös i timmar, men bara jag vet att vi ska titta på film så brukar jag somna till trailern. Jag kanske också drivs av lusten att irritera Mange…
Kommentera
januari 31, 2008 vid 9:14 (Blaj)
Tags: militärer
Helt galen natt. Jag bor ju väldigt ensligt och man reagerar direkt om man hör ngn bil som är på väg mot mig. Vilket hände i natt. Plötsligt hör jag bilar som kommer och som kör över min gårdsplan och stannar vid stallet. Kan inte beskriva hur rädd jag blev. Sen ser jag att det är militärer som kliver ur bilen, lite småskraja för hundarna som är ute. Sen går de från min gård och in i skogen. Bortom mig så är det milsvidda områden som är militärens mark, men det är sällan man ser ngn som helst aktivitet där, men tydligen var det det i natt.
Eller så hade de helt enkelt kommit på att jag ljög om foderkoppen…
Ringde dit nu på morgonen och frågade vad som gäller för dem, om det är så att de har rätt att ställa bilarna på min mark osv. Men det var det inte, de får överhuvudtaget inte vara på min gård, och fr a inte på natten. De bad om ursäkt. Det här var andra natten på elva år, hoppas det dröjer 11 år tills nästa gång. För då kommer jag vara beredd…
Kommentera
