Kött som kött

Idag var jag ute och åt med en kompis jag inte träffat på fyra år. Åt på Tures och båda tog samma kötträtt. Maten var fantastiskt god och köttet bara smälte i munnen. Vi sa massor av gånger till varandra att oxfilén var så otroligt god. När vi ska betala så säger vi det till servitrisen också. Som upplyser oss om att det var lamm vi hade ätit. Vilka finsmakare vi är…

Dagens

Dagens inne:

  • min bil som gör att jag kom upp från hagen fast jag grävde ner mig i leran några meter.
  • a lot like love. Filmen alltså. Lite kär i Ashton Kutcher nu också.
  • ligga i sängen även på dagtid.
  • elektriska vedklyvar.
  • griniga övermulliga tjejer som inte vill bära stockar.
  • innebandy, när andra spelar alltså – så jag får vara ensam hemma.

Dagens ute:

  • leriga hagar
  • när jag har fel och inte kan förklara bort det
  • rutiga flanellskjortor som man har när man jobbar ute
  • syrror som sitter på en stol
  • god mat, eller mat överhuvudtaget
  • Mange Bananer

Systerdagen

Somnade sent inatt. Och sov länge. Och vad händer? Jo, Mange står och bankar på min dörr halv elva! Är tvungen att vingla ner och öppna för honom, inte alltför glad. När han för en gångs skull kommer i tid så gör han det fel! Surt. Men jag vågade inte vara alltför grinig, för han har tjatat om egen nyckel till mig i typ fyra år (jag har till honom) men jag har av ngn anledning lyckats förhala det. Så jag aktar mig noga för att låta honom få en chans att hacka på mig om det.

Sen gick vi ut och sorterade stockar och annat bråte ur en gigantisk hög. Syrran och hennes ungar var också här och hjälpte till. Eller min syrra gick och hämtade en stol och satt bredvid oss och tittade och var ngn slags oombedd arbetsledare.

Mange och jag hade tänkt att vi skulle åka in till Non Solo och fika på em, och sen åka hem igen och kolla på Melodifestivalen. Och jag kastar glad i hågen ur mig till syrran att jag tycker de ska följa med. Ganska övertygad om att hon ska tacka nej som vanligt.  Men inte då. Den här dagen är ju en annorlunda dag med tanke på att Mange var i tid. Så de följer med. Sitter där några timmar och har jättekul. Sen hamnar vi hos syrran och kollar melodifestivalen. Mys mys. På vägen hem i bilen kommer jag på att jag aldrig frågade Mange om han ville att de skulle följa med och fika och åka hem till dem… :)

Thank God Is Friday

Undrar hur många blogginlägg som har den titeln. Tror inte jag är unik i vilket fall. Egentligen är det inte fredag idag, utan det är tisdag. Men hittade just en fuskarknapp där man kan ändra på datumet. Så då kan jag inte låta bli. Mitt minne sträcker sig dock bara typ tre dagar i tiden, så jag får nog hitta på lite om fredagen…

Barnfri är jag. Och ensam hemma. Mange Banan ylade något om att han hade vinterkräksjukan. Så då fick han inte komma. Å andra sidan så har Mange ofta de mest mystiska symptomen. Och det är väldigt sällan har är symptomfri överhuvudtaget. Och han har alltid teorier runt sina symptom. Som typ när han har ont i magen (för att han ätit hur mkt skit som helst) då kan han säga; ”Jo, jag har ont i magen. Och det beror på att jag sovit lite för lite, jag behöver sova sju timmar utan att bli avbruten och i natt blev jag avbruten en gång, samt att jag brukar få ont i magen då jag tränar innebandy dagen innan…” Osv i all evighet.

Men hur som helst, jag bunkrade upp med lite ost och kex bl a som jag köpt till Mange och mig och satte mig för att kolla på Let´s Dance. Hur mkt jag än längtar efter att vara själv, så måste jag ju erkänna att det är roligare att kolla på tv med ngn annan så man kan kommentera det. Och kexen och det var gott, men det är ju inte alls samma sak. Skulle aldrig i livet erkänna det för honom, men det var nästan så att jag saknade honom.

Om Mange mår bättre imorgon så ska han komma till mig vid halv elva på fm. Hahahaha. Som jag nämt förut, man får vara glad om han dyker upp samma dygn.

Förvirrad torsdagsabbe

Hoppsan, inget bloggande igår. Fanns aldrig ngt bra tillfälle. Torsdagar åker jag till showskolan tidigt på morgonen för att jobba med admin hela dagen för att på kvällen hålla dans- och akrolektioner. Kontoret jag sitter i har inga fönster, så vid halv fyra då jag satt mobilen på larm för att jag måste iväg och köpa ngt att äta, så brukar jag vara ganska förvirrad. Vet inte om det är dag eller kväll, ljust eller mörkt, vem jag är eller vem jag inte är osv… Så när jag kommer ut från kontoret och går i centrumet så brukar jag nog se lite lagom byfåneaktig ut. Är bara så lycklig att se folk då att jag nästan går fram och klämmer lite på dem för att se om de är riktiga.

Det märkliga är efter att dagen är slut och jag haft alla elever (och föräldrar) så vill jag inget hellre än att slippa se människor på ett tag…

Blev barnfri igår och över helgen. Tänkte åka hem och vara själv, men av ngn konstig anledning när jag svänger in på min väg så svänger även en saab in på den. Och den saaben åker hela vägen upp till mitt hus. Mange Banan alltså. Är det inte konstigt? Den mannen, som jag tidigare berättat, kan komma dagar försent till möten, i bästa fall kommer han bara en timme försent. Men de gånger då vi inte bestämt ngt så ”råkar” han ofta komma exakt samtidigt hem till mig. Undrar om han drivs av lusten att irritera mig. Men det var rätt trevligt ändå. Jag kom hem, fodrade djur, plockade undan och precis när vi lagt oss och skulle kolla på en film så somnade jag. Som vanligt. Annars kan jag ligga sömnlös i timmar, men bara jag vet att vi ska titta på film så brukar jag somna till trailern. Jag kanske också drivs av lusten att irritera Mange…

Fötterna har checkat ut

Jag har så otroligt ont i mina fötter. På samma sätt som när jag var i Paris. Men då var det liksom ok att säga till folk hur ont jag hade i mina fötter, jag menar vi gick ju säkert en tio-tjugo mil per dag då…

Men det här fot-onda började igår. Ungefär vid nio på kvällen när Pemps party var slut så hade mina fötter kapitulerat också. Och jag stapplade omkring, ont i ljumskarna och fötterna. Och jag hade inte ens högklackat. Sa inget till ngn av de andra som var med för jag tänkte att det var en åldersgrej. Sen när Mange Banan och jag var kvar själva för att städa lokalen så såg jag honom stappla omkring också. Och han är ändå tio år yngre än jag!! Men enligt honom berodde det på att han gick i fel skor. Och att mitt berodde på att jag var gammal.

Minns att jag kunde ha så här ont i fötterna när jag var 20 efter att man varit ute och dansat till fem på morgonen i högklackat. Om jag vetat då att jag senare i livet skulle ha lika ont klockan nio efter ett barnkalas utan högklackat så hade jag nog tappat livslusten.

Förhållningsorder

Jaha, då har en hel fredag passerat utan tid vid datorn. Har bara varit hemma ikväll, jag och herr Banan har gjort 30 grillspett, tsatsiki, bearnaisesås och en massa annat till Pemps party imorgon. Nu är vi klara.

Pemps är dessvärre sjuk idag, så jag hoppas verkligen hon mår bra imorgon, annars måste vi ställa in partyt. Men hon var inte sjukare än att ringa till mig och ge mig förhållningsorder till imorgon. Som om hon inte redan hade gjort det. Jag vet redan att jag inte får titta så mkt på henne, jag får inte spela tryckare om hon absolut inte sagt till om det. Jag får ABSOLUT inte dansa (hon är nog rädd att jag ska vara bättre än henne… :o)) och jag får inte prata med killarna. Jag får inte ha urringad blus och jag får inte tillrättavisa henne om jag tycker hon gör något fel. Lätt som en plätt. Ni skulle dock höra hennes lista om vad Mange inte får göra… behöver köpa mer bloggutrymme här för att kunna presentera den. Hennes pappa har det dock lättast att hålla reda på vad han får göra. Han får nämligen bara stå i baren och inte prata på hela kvällen. Det tycker jag är en bra regel som borde tillämpas ofta. Varför inte jämt?

Nu ska jag drömma lite om Tony Richardsson tror jag. :D Sov gott.

Party-Abbe

Så var min barnfria partyhelg slut. Av någon anledning tror jag varenda gång jag inte har barnen att jag ska träffa kompisar, gå ut på krogen, motionera och t o m dejta kanske.

När jag summerar mina barnfria helger så har jag nästan aldrig druckit en droppe alkohol, dejtat, krogat eller träffat så många kompisar. Jag är verkligen ett partylejon! Och det nästan sorgligaste är att jag väljer det helt själv, och är nöjd med besluten. Men nästa gång jag är barnfri, då jävlar…

Lyxkväll

Idag är jag själv för första gången på länge. Jag längtar väldigt mkt efter att vara själv. Det är då jag ska fixa hemma, dricka te och läsa en god bok, reflektera och tänka ut goda tankar, bada med tända ljus samt göra skönhetsbehandlingar på mig själv. Njuta är ledordet.

Så efter att jag varit på lunch hos mina föräldrar i Täby så slängde jag av Mange Banan hemma hos sig och sen åkte jag och shoppade. Tänkte att jag skulle gå och kolla i alla affärer i hela köpcentrat som jag aldrig hinner annars. Efter två affärer hade jag köpt lite kläder till ungarna, sen tröttnade jag.

Åkte hem och skulle göra allt det där som man tror att alla andra gör i sina harmoniska snygga hem.

Så nu har jag suttit i min säng ett par timmar, ätit lite mat i sängen och spelat på datorn samtidigt som jag kollat på skitprogram på tv:n. Men om ngn frågar så ska jag säga att jag hade en riktig kontemplationskväll!