Idag har jag varit med Pemps och sett Sound of Music på Göta Lejon. Fullt med folk. Alltså, jag har sett sound of music på tv ett antal gånger, samt att min syrra lyssnade mkt på den skivan när vi var små. Så ingenting var oväntat för mig.
Men p g a min känslomässiga inkontinens så börjar jag gråta redan när nunnorna sjunger i absoluta första scenen. Sen när lilla klämkäcka Pernilla springer omkring i ”bergen” i nästa scen och sjunger den låten som jag egentligen inte står ut med så skvalar det verkligen om mig. Pemps skämdes. Ni kan tänka er hur det blev sen när äntligen Tommy Nilsson öppnar munnen…
