Abe the Babe krisar

Fick kritik av mrs Lajdell att jag använde fuskknappen och uppdaterade i efterhand. Så nu ska jag inte göra det. Nu får det vara ett stort hål då i går kommer saknas. Och har ni problem med det så tänker jag vidarebefordra det till henne.

Igår vaknade jag med ett ryck halv elva då telefonen ringde. Det var mamsen som frågade när vi skulle mötas inne i stan för fika. Jag låtsades spela pigg och ha allt under kontroll. När vi lagt på blev det panik-göra-iordning-sig. Kastade runt mat till djuren, sminkade och klädde mig och åkte iväg. Kom bara fem min försent!

Fikade på vetekatten. Eller rättare sagt åt. Jag tog fisksoppan. Vet egentligen inte varför jag gjorde det, jag tar aldrig fisksoppa när jag äter ute. Men den var ok, men satt och kastade längtansfulla  blickar på det som andra åt runt omkring mig. Och är man på vetekatten så ska man ju äta fikabröd! Och det hade jag tänkt ta som efterrätt. Men det blev liksom inte så, för plötsligt var klockan mkt och jag skulle iväg. Har fortf lite olustkänsla i magen över att jag missade fikabrödet.

Hur som helst så bar det iväg till Stadsteatern där min vän uppträdde med Topboy. Det var ruggigt bra. Jag satt och grät. Vet inte om det var tänkt att man skulle gråta, men jag blev väldigt berörd av texten och känslorna de förmedlade. Önskar dock att jag kunde gråta lite vackert som man ser på film. Lite fina tårar som trillar bara. Nejdå, jag ska hulka och låta som en ångbåt. Men jag försöker kompensera det genom att se lite snygg ut samtidigt.

Efter det hem till sjuka Mange Banan för att hämta en byrå och därefter hämta ungarna. Kvällen bestod av högljudda ungar som är glada för att de ska få ett syskon (genom deras pappa!) och som hämnd för att de var glada över det så tvingade jag dem att spela försvunna diamanten. Så sen var ordningen återställd och de var inte så glada längre…

Nu ska vi åka till mitt landställe i Roslagen. Ja, det är ungefär lika mkt land som där jag bor permanent, förutom att jag har grannar närmare där. Så jag brukar säga att jag åker ut på landet för att träffa lite folk. Men det ligger åtminstone vid vattnet. Men det blir bara en kort tur, tillbaka på lördag, för längre än så har jag inte hästvakt. Men nu har jag alltså  legala skäl att inte uppdatera bloggen på några dagar, för ngn dator har jag inte med mig. Tjoho.

Idag köpte jag en ny parfym. Ja, det låter ju inte så konstigt. Men om man tittar på mina hyllor där jag idag räknade att jag hade 27 dyra parfymer så är det konstigt. Jag behöver ju inga fler. Jag har just gallrat bland mina parfymer och sparade bara de jag tyckte luktar riktigt gott. Men det är som ett beroende. Samtidigt är jag jättekänslig för dofter, och en parfym som jag tycker luktar äckligt kan förstöra en hel kväll för mig. Om ngn annan har den på sig alltså.

Läste nyligen om att man kan räkna sig som missbrukare/beroende om man inte kan kontrollera sina handlingar och att det man är beroende av liksom tar över ens liv. Och precis så vad det idag. Jag hade ingen aning om att jag tänkte köpa en parfym. Jag skulle köpa en sjal. Och det gick jättebra ett tag, jag gick och kollade på sjalarna, men plötsligt utan att jag hann märka det så stod jag i parfymavdelningen med en parfymflaska jag länge velat ha i handen. Och  sen gick fötterna iväg till kassan och händerna betalade. Får gratulera mina händer och fötter till ett bra samarbete.

En del av samlingen…